Säg språk och dialekt
Säg namnet på ditt språk. Berätta om en dialekt passar bäst.Säg vilket språk och vilken dialekt du behöver. Fråga om mottagningen ordnar tolk.Ange språk och gärna dialekt. Berätta om du har svårt att höra eller läsa, så att mottagningen kan planera kontakten.Tolkbehovet gäller både att förstå och att uttrycka sig. Ange språkvariant och andra kommunikationsbehov. Ett språkval på en webbplats bokar ingen tolk.
Prata med vårdpersonalen
Prata med läkaren. Tolken hjälper er. Säg till om du inte förstår.Du och vårdpersonalen talar till varandra. Prata gärna en liten bit i taget.Tolken återger samtalet åt båda håll. Be om en paus eller en förklaring när något är oklart.Tolken hjälper med språket; vårdpersonalen ansvarar för vårdfrågorna. Säg till om ordval eller dialekt inte fungerar och be att en oklar mening reds ut.
Barn ska inte behöva tolka
Be vården om tolk. Ett barn ska inte tolka åt en vuxen.En anhörig kan ge stöd. Men ett barn ska inte tolka ditt vårdsamtal.Familjens stöd kan vara värdefullt. Låt en professionell tolk sköta tolkningen; barn ska inte få det ansvaret.Närstående och professionella tolkar har olika roller. En närstående kan stödja dig om det passar, medan tolken återger samtalet. Barn ska inte användas som tolkar.
Kontrollera planen
Säg: Vad ska jag göra nu? Kan du skriva det?Berätta med egna ord vad du ska göra efter besöket. Fråga om du har förstått rätt.Be vårdpersonalen förklara planen med enkla ord. Återberätta vad du ska göra och fråga hur du får hjälp senare.En gemensam sammanfattning visar om informationen blev tydlig. Det är inte ett prov på patienten. Be om begriplig skriftlig information när det behövs.
För barn
Visa var du har ont. Säg med dina egna ord. En vuxen kan hjälpa dig.Berätta själv om du vill. Du kan peka på kroppen. En vuxen som du känner kan hjälpa till.Visa eller berätta med egna ord. En vuxen kan stödja dig, och vårdpersonalen ska också lyssna på dig.Barnets egna ord och sätt att visa är viktiga. En närstående kan stödja samtalet. Barn ska inte behöva vara språktolk åt andra.
För ungdomar
Berätta hur du mår. Hur går det att sova? Hur går det i skolan?Säg om besvären gör skola, sömn eller fritid svår. Du kan be att få prata en stund själv.Berätta hur skola, sömn, relationer och fritid påverkas. Du kan be om en stund utan medföljande vuxen. Fråga vad personalen kan behöva berätta vidare.Beskriv påverkan på det som är viktigt i din vardag. Du kan be att få prata enskilt och fråga vad som gäller för information till vårdnadshavare i just din situation.
För vuxna
Vad blir svårt när du har ont? Att sova? Att arbeta? Berätta.Berätta vad du inte kan göra som vanligt. Det kan vara arbete, sömn eller att ta hand om någon.Beskriv vad som blir svårt i vardagen: arbete, sömn, fritid eller att ta hand om andra. Välj det som stämmer för dig.Beskriv förändringar i din vardag och vad du vill kunna göra igen. Arbete, återhämtning, relationer och omsorg om andra kan vara relevanta, men du väljer vad som gäller dig.
För äldre vuxna
Vad är annorlunda nu? Berätta. Ta med en lista på dina mediciner om du har en.Berätta vad som har ändrats. Ta gärna med en lista över läkemedel. Säg om du hör dåligt.Beskriv vad som är nytt jämfört med hur du brukar må. En läkemedelslista kan hjälpa. Ta med glasögon eller hörapparat om du använder dem.Utgå från förändringen jämfört med din vanliga vardag, utan att förklara bort besvär med ålder. En aktuell läkemedelslista och egna syn- eller hörselhjälpmedel kan underlätta. Du väljer om en närstående ska vara med.
Du kan välja andra exempel i ”Anpassa texten” högst upp.